Det blev en sån där dag som bara rullar på, på bästa sätt. Jag cyklade till jobbet, jobbade på som vanligt och tog sedan cykeln hem igen. En enkel rutin, men ändå något skönt i det.
Väl hemma var det bara att vända i dörren och gå direkt till träningen. Svettigt, lite kämpigt – men precis vad jag behövde.
Kvällen blev lugn. Hemma, i soffan, med några telefonsamtal till familjen. Inget märkvärdigt egentligen, men just de där små stunderna betyder mer än man tror.
En helt vanlig dag. Och ändå väldigt bra.
Lämna ett svar