Pride
Ikväll har jag varit och kollat på föreställningen Pride på Stadsteaterns lilla scen.
Två genomgående teman, det ena om svek, att bli sviken att vara den som alltid sveker. Det andra om att vara bög på 60-talet och om att vara bög idag.
Har hört talas mycket om Albin Flinkas men aldrig sett honom förut ”in action” tidigare. Jag hade föreställt mig just en nybakad elev från teaterhögskolan men jag tyckte han var mycket mer än så. Johannes, Eva och Alexander gör riktigt bra insatser också.
En föreställning som håller mig vaken hela tiden är bara det ett bra betyg men det var ändå lite mer än så.
Föreställningen delas upp i två akter och ytterligare ett antal scener. Scenerna varvas mellan att utspelas 2010 och 1960. 60-talsscenerna beskriver bra hur det var att leva som bög på den tiden. Visserligen beskriver 2010-tals scenerna också bra hur det är att vara bög idag men det görs med bland annat att föreställa bögar, ok bara en av dem i föreställningen, som män som har anonymt sex i parker och på andra mystiska ställen. Alltså en bild av bögar jag inte kan identifiera mig med.
Min andra invändning är mot de sexuella scenerna som i och för sig är häftiga och spännande. Man får ju se lite hud och så. Jag vill ändå dra en parallell till tv-serien barnmorskorna som sändes för något år sedan. Den förmedlade känslan av att föda barn, de filmade inte in rakt i vaginan och gjorde det till en biologi-tv-serie. Jag skulle velat haft föreställningen lite mer i samma inriktning som tv-serien om barnmorskorna. Hur kändes det för en människa att vara bög då och idag. Hur känns det att vara den som blir sviken respektive den som sveker.
Mitt betyg blir en fyra om än väldigt svag sådan den här gången.
