Tankar på Marathon

, 3 Comments

Idag skriver, en på facebook och en på mail, två personer helt oberoende varandra och fråga om jag inte ska springa maraton om ett år. Är detta ett tecken på att jag ska?

Jag har börjat vänja mig vid tanke på något så galet. Och jag har redan börjat fråga runt vem som vill anta utmaningen med mig. Alexia ville inte. Inte heller Bengt. Oscar tackade vänligt men bestämt nej med ett leende.

Ikväll har jag nog hittat en potentiell träningspartner. Kjell! Sen kan jag förstås springa med Martin och Beata som ska träna inför Stockholm Marathon. Jag har också fått erbjudande om träningscoachning från min gamla kollega/coach/kompis Ingemar.

Det är ju helt galet men tanken kittlar.

Ge mig råd! Hur ska jag göra?