Årskrönika

Bättre sent än aldrig. Här kommer mitt försök att sammanfatta år 2008.

Personligt

Det största som hände var det beslut som  jag och Daniel tog; att inte längre leva tillsammans. Det var ett gemensamt beslut som fick konsekvenser som jag visste skulle bli stora. Men det jag kanske trodde skulle vara svårast var inte det värsta. Det som pinade mig mest näst efter sorgen att vi tvingades ta det svåra beslutet var ensamheten. Jag jagade mig själv konstant med att aktivera mig varenda stund. Det som kom att ha störst betydelse för återhämtningen efter den stora förändringen var träningen. Förutom att det tagit mycket av min tid så har kroppen genomgått vissa förändringar, jag har fått mer muskler och jag har förhoppningsvis också fått dem på rätt ställen, det vill säga en starkare rygg och mage. Men mest roligt är nog att jag gått ner nästan tio kilo och kommer åter i byxor och tröjor jag inte kunnat använda på ett tag.

Jag vill tacka alla mina vänner och min familj som funnits där när jag har behövt er. Jag vill också skicka ett tack till den terapeut som jag under slutet av sommaren och början av hösten gått hos för att få hjälp med sorterandet av tankar och känslor.

Behovet av att träffa nya människor var till en början litet men allt eftersom jag återhämtat mig så har det på nytt blivit roligt att chatta och möta nya människor och gå ut på krogen med kompisar och dansa. Tyvärr är schlagerdansgolvet på en av favoritklubbarna inte lika fyllt med schlagermusik, till vissas glädje och till andras sorg. Under sommaren och hösten har jag lärt känna två nya vänner, Andreas och Jacob.

Underhållning

Björn Gustavsson gjorde sitt genombrott och han har blivit en klar favorit bland underhållare. Det är kort och gott också honom jag minns mest från melodifestivalen.

Jag har förstås hunnit med en och annan teaterföreställning både på Dramaten, Onkel Vanja, och Stadsteatern, Cabaret. Musikaler har det varit dåligt med under 2008 om man inte räknar Cabaret.

Den största bioupplevelsen var utan tvekan Mamma Mia, filmversionen av succémusikalen som väl knappast gått någon obemärkt förbi.

Yrkesrelaterat

Nu har jag arbetat mer än ett år på 21 Grams och det har rullat på enligt alla planer. Jag har fått vara med om att rekrytera en ny medarbetare vilket har varit både roligt och lärorikt. Tyvärr fick jag precis före julledigheten reda på att jag måste genomföra en rekrytering till under början av 2009 då min både duktiga och trevlig kollega fått ett erbjudande hon inte kunde motstå.

Resor

Eftersom jag ensam tog över lägenheten trodde jag att ekonomin kraftigt skulle försvagas och att det inte skulle finnas något utrymme kvar för resor men jag har helt enkelt anpassat mig och det har lyckligtvis funnits pengar över för resor.

Innan vi gick skilda vägar hann vi med en Göteborgsresa, flera resor till mina föräldrar, en resa till Skagen för att fira mammas 50-årsdag och en weekend till Köpenhamn. Sen har jag hunnit med två mycket avkopplande resor till London för att besöka Micke och hans pojkvän, och på sista resan dit köpa alla julklappar, och även en riktig charterresa till Oman tillsammans med min vän Andreas och sedan även en familje- och party helg i Göteborg.

Trots alla mina resor önskar jag att jag hade kunnat resa mycket mer. Resor är, hur man än vrider och vänder på det, bland de viktigaste och bästa nöjen man kan ha. Man får nya upplevelser och erfarenheter och sist men inte minst man får vara med sina nära och kära i andra miljöer än man vanligtvis möter varandra i vilket är viktigt.

Oman var både en lång och häftig resa på många sätt. Jag vill ändå utnämna resan till Skagen som den bästa. Dels för att hela familjen gjorde något riktigt kul tillsammans men självklart också för att Skagen var så fantastiskt vackert. Vi avstod från möjligheterna att bada utomhus (vi hyrde ett hus med pool i) vilket gjorde att vi inte behövde brottas med andra turister när vi var där. Som ett exempel kan nämnas att vi fick vara ute på Skagen helt ensamma och kunde njuta av platsen där de båda haven möts helt ensamma.