Efter några ”inköpsmision” i stan, Danne en skjorta och jag julklapp till mamma, tog vi en skön promenad hem från Stureplan. Hemma bjöd Danne på sushi hemma och sen njöt vi i soffan av en massa pinsamma tvprogram som Ullared, Lite sällskap och Svenska New York fruar.
Ni kanske tror jag är lite galen men så är det inte. Jag kan bara inte låta bli att gå och njuta av teater när jag kan till ett så lågt pris. Fem föreställningar på två veckor. Bra jobbat va?
Ikväll har jag varit på Stadsteaterns föreställning Petra von Kants bittra tårar. Huvudrollen som spelas av Pia Johansson som är framgångsrik, alkoholiserad, lesbisk och bitter kläddesigner, mamma och dotter.
Jag är dock mest imponerad av Jessica Liedbergs roll som Marlene, Petra undergivna assistent. Utan att säga ett ord utan att bara jobba med sitt kroppsspråk och sitt uttryck i sina ögon gör hon i det bästa jobbet på scenen. Som tur var satt jag på andra raden vilket verkligen gjorde det möjligt att se hennes insats på scen.
Det har varit en skön och trevlig eftermiddag. Jag gick från jobbet redan vid 15.30 för att strosa runt på stan, sitta i Kungsträdgården och sola i höstsolen, fönstershoppat och bara slappat. Precis när jag skulle betala biljetten till föreställningen Moskva 7 oktober ringde Anders som hängde med på teatern. Ett snabbt glas vin gjorde att vi kom allra sist i salongen och att dörrarna var nästan stängda när vi kom.
Att få sitta på andra raden är riktigt kul. Man får se många fler detaljer i skådespelet som man inte ser när man sitter lite längre bak i salongen.
Föreställningen som handlar om Nina Krasnova var bra i första akten men ännu bättre i andra. Det blir sammantaget en fyra i betyg.
Föreställningen hur det är att leva i land som inte har samma fina yttrandefrihet som vi har i vårt land. Men den berättar också tydligt hur det är att leva tillsammans med eller vara barn till en extremt passionerad och hängiven person.
Kvällens aktivitet blev en promenad in till stan och ett besök på stadsteatern tillsammans med Tina och Danne.
Pjäsen vi såg var Fadern, skriven av Strindberg. Första akten var seg. Den andra blev betydligt bättre.
Mest tyckte jag om teckningarna som dottern ritade på scen (förmodligen nya varje kväll). Jag vill också kunna teckna så och ha platsen för så stora teckningar. Se nedersta bildern.
Mitt betyg blir inte en trea utan de får nöja sig med en stark tvåa.
Ikväll har jag varit på teater igen. Jag har sett Gengångare av Ibsen på Stockholms Stadsteater. Det är kanske 10 år sedan jag såg samma pjäs på Dramaten, då med Pernilla August och Jonas Malmsjö i huvrollerna. Här är var det Kalle Malmberg och Helena Bergström som spelade huvudrollerna.
Jag insåg att jag hade glömt delar av handlingen och det gjorde det lite extra roligt att se den igen.
Mitt betyg blir en fyra.
Japp. Jag har varit där igen. Igår åt och jag och Danne middag där med hans fd kollega Petra.
Visst är det härligt med desserter där man inte behöver välja? En skål med hallonpaj och glass, en med sorbet, en med creme brulé, en med brownie och en med cheesecake. Mums!
Väl hemma tittade jag på Kristallengalan och instämmer med bland de bästa tv-programmen var just den som vann, Solsidan.
Ikväll har jag varit och kollat på föreställningen Pride på Stadsteaterns lilla scen.
Två genomgående teman, det ena om svek, att bli sviken att vara den som alltid sveker. Det andra om att vara bög på 60-talet och om att vara bög idag.
Har hört talas mycket om Albin Flinkas men aldrig sett honom förut ”in action” tidigare. Jag hade föreställt mig just en nybakad elev från teaterhögskolan men jag tyckte han var mycket mer än så. Johannes, Eva och Alexander gör riktigt bra insatser också.
En föreställning som håller mig vaken hela tiden är bara det ett bra betyg men det var ändå lite mer än så.
Föreställningen delas upp i två akter och ytterligare ett antal scener. Scenerna varvas mellan att utspelas 2010 och 1960. 60-talsscenerna beskriver bra hur det var att leva som bög på den tiden. Visserligen beskriver 2010-tals scenerna också bra hur det är att vara bög idag men det görs med bland annat att föreställa bögar, ok bara en av dem i föreställningen, som män som har anonymt sex i parker och på andra mystiska ställen. Alltså en bild av bögar jag inte kan identifiera mig med.
Min andra invändning är mot de sexuella scenerna som i och för sig är häftiga och spännande. Man får ju se lite hud och så. Jag vill ändå dra en parallell till tv-serien barnmorskorna som sändes för något år sedan. Den förmedlade känslan av att föda barn, de filmade inte in rakt i vaginan och gjorde det till en biologi-tv-serie. Jag skulle velat haft föreställningen lite mer i samma inriktning som tv-serien om barnmorskorna. Hur kändes det för en människa att vara bög då och idag. Hur känns det att vara den som blir sviken respektive den som sveker.
Mitt betyg blir en fyra om än väldigt svag sådan den här gången.
Efter att ha checkat ut från hotellet har vi fördrivit tiden på museet Metropolitan. Det mest knasiga var nog konstverket Big bambú
Nu sitter vi på tåget från Penn station på väg till flygplatsen Newark.
Idag har vi gjort själva museumgrejen. Vi har besökt Guggenheim men också tittat in på Metropolitan. Jag inspirerades mest av flera unga fotografer och konstnärers verk som de köpt in till sin utställning. Inga kända namn, inte som jag kunde känna igen i alla fall.
Huset var helt fantastiskt som museum. Snyggt designat både på in och utsidan.
Två konstnärer jag fäste lite extra tid vid var Sara Vanderbeek och Julie Mehretu. Visar bilder på deras verk. Saras med bilder i kuber tänkte jag prova att göra själv när jag kommer hem.
Jag har precis läst ut Thomas Bodtröms bok Rymmaren. För att vara skriven av en fd minister, advokat och fotbollskille tycker jag boken är över förväntan bra. Den får oavsett ett bra betyg. När jag väl kom igång med boken slets jag fort med och hade svårt att släppa boken. Boken skapar en bra bild om hur det politiska maktspelet egentligen fungerar samtidigt som den har en bra skönlitterär story. Boken skapar definitivt ett sug att läsa fortsättningarna. Danne har tvåan och jag ser fram emot att läsa mer om Susanne, Mattias, Christian, Gerd och alla de andra.
Mitt betyg blir en fyra.
Du kanske tror det är en beskrivning av mig och det skulle det kunna vara.
Men inte i detta fall. Det är namnet på Mia Skäringers show jag aldrig fick biljetter till. Och när jag hittade boken med samma titel slog jag till. Eller rättare sagt Danne tvingades slå till. Lättläst och utläst på tre dagar.
Den handlar i stora drag om att vara människa och att inte alltid vara den där super super morsan som orkar allt, har tålamod med all och aldrig tappar mod, humör eller kontrollen i största allmänhet.
Eftersom boken är en samling krönikor och blogginlägg är det svårt att hitta en tråd att hålla sig när man läser den. Boken är ändå underhållande och ger en skön och väldigt naken och rolig bild av en kändis vardagsliv.
Mitt betyg: 4
Ikväll kollade vi också in den nymålade konsten i hamnen i Mariestad.
Jag tycker detta är ett roligt och bra initiativ. Men vad är värdet med att säga att man vill inspirera och stimulera folk till att vilja bo i Mariestad genom att få måla på en byggnad som ändå ska rivas? Hade varit mycket roligare om det hade fått vara kvar. Eller?
I morse kan man säga lite förenklat att valet stod mellan att fira Drottningens födelsedag eller kolla på Naked Bike Ride.
Vi valde Naked Bike Ride. Var det oväntat? :)
Oj vad mycket snoppar och muttor jag har sett. Rakade och orakade. Stora och små. Svarta och vita. Raka och sneda. Tjocka och smala. Jag var stundtals väldigt generad men hade samtidigt kul. En av mina mest konstiga saker i livet jag upplevt tror jag att jag kan säga faktiskt.
Ni som är känsliga för naket får titta längre ned!
Men vi har också hunnit med en riktigt ordentlig promenad ut med Themsen från Putney till Hammersmith och gått en hel del inne i stan. Nu middag och sen ska vi på en födelsedagsfest.
’
Igår var det dags för att leverera Dannes födelsedagspresent. Vi började på Grand Hotel dit också Lena och Tina kom. Lena har också fyllt år och visste inget om vad som skulle hända.
Efter lite mat och vin promenerade vi till Dramaten där vi såg ”En familj – August: Osage County”
När det blev lite för skrikigt började de närma sig fars vilket är lite negativt. Men Marie Göranzon är verkligen helt fantastisk. Helt otrolig. Många med henne också förstås. Föreställningen får en stark trea i betyg av mig.
Har börjat ladda in musik på min iPhone. I morse när jag vaknade tidigt laddade jag upp delar av min misiksamlings klassiska del. Oj, nu inser jag att jag har saknat den klassiska musiken.
Lyssnar och känner mig i total harmoni fast jag åker tunnelbana och har varit på långlunch.
Hittade denna i en butik i Gamla stan igår på vägen hem. Visst är den underbar. Konst helt i min stil.
Pappret är målat och tejpen är riktig. Förstår du?
Visst är den snygg?
Jag tror jag kan tala för oss alla när jag skriver att vi blev lite överraskade och besvikna.
Vi satt och hejade på Salem, framför allt men också Darin.
Så här såg mina spekulationer ut.
| Bidrag | Artist | Titel | Placering | Gissad placering |
| 1 | Darin | You’re out of my life | 4 | 2 |
| 2 | Pernilla | Jag vill om du vågar | 10 | 3 |
| 3 | Andreas Andersson | We can work it out | 6 | 9 |
| 4 | Timotej | Kom | 5 | 5 |
| 5 | Peter Jöback | Hollow | 9 | 8 |
| 6 | Ola | Unstoppable | 7 | 4 |
| 7 | Jessica Andersson | I did it for love | 8 | 7 |
| 8 | Salem Al Fakir | Keep on walking | 2 | 1 |
| 9 | Anna Bergendal | This is my life | 1 | 10 |
| 10 | Erik Sade | Manboy | 3 | 6 |
Jag hade bokat biljetter till Sommarnattens leende för länge sedan och det var först i veckan som jag kom på att jag hade bokat fyra biljetter och var tvungen att snabbt ragga två andra som ville följa med. Passande blev det en födelsedagspresent i förskott för Anders och den andra biljetten blev ett lagom skönt avstånd till andra besökare.
Kvällens fniss och glada blickar orsakades inte av pjäsen i sig utan en något mystisk gäst på andra sidan gången bredvid oss. Han hummade hela tiden som för att bekräfta allt som sas på scenen. Och så fort så något roligt sas skrattade han HÖGT och chocklade väldigt LJUDLIGT när t ex örfilar utdelades.
Nu till det viktiga, pjäsen, den var faktiskt riktigt bra. För en gångs skulle en väldigt positiv överraskning eftersom jag likt många andra gånger var dåligt påläst innan.
Betyg:
Pia Johansson. Foto: stadsteatern.stockholm.se
Jag har flitig med bockerna (vilket jag sallan ar) nu pa semestern.
Jag har last
Jag laser just nu
For er som kollar upp titlarna, mycket bogeri blir det. :)
